I början varde SGML och mörkret låg tungt över strukturen...

Ingen förstod sig på att använda SGML - det var en halv doktorsavhandling bara att förstå hur man skulle göra för att kunna börja göra något. SGML är ju ett metaspråk.

Sen kom Tim Berners-Lee och skapade HTML, en slags delmängd av SGML, skapad ur denna s.a.s. I kombination med ett enkelt protokoll (http) och ett världsomspännande datanät (Internet) så blev reaktion våldsam!!
På bara 3-4 år så hade hela världen blivit medveten om det fina med att vara uppkopplad mot ett internationellt datanät, och kunna 'surfa runt' bland information som är relativt enkel att lägga upp, och skapa 'hyper-länkar' i. Jag tvivlar på att någon enskild uppfinning förändrat så mycket på så kort tid i mänsklighetens historia. (Elden, stålet, elektriciteten, tryckkonsten och telefon, och radio tog mycket längre tid att slå igenom.)

För att med en gång säga sanningen: HTML är ett hemskt dåligt sidbeskrivningsspråk - med dagens mått mätt dvs. Design och information blandas ihop till en ryslig röra, och all struktur på sidan åstadkommes traditionellt sett med tabeller - ett rutnät, vilket är organiserade i rader och kolumner. (medan de flesta tidningar och flerspaltiga tryck, istället är organiserade i kolumner och rader - obs ordningen). Dessa tabller nästlas dessutom ofta innuti varandra. Man behöver oftast karta och kompass för att hitta rätt innuti HTML-koden - *suck*!

Dock är HTML så fastgjutet som standard att nog inget kan rubba det. (Försöker du göra ett nytt språk - och nya browsers och verktyg - så se för katten till att de stöder HTML också! Annars kommer ingen att ta i det med tång!) HTML är trots allt ganska lätt att lära sig skriva, och de flesta webläsare är mycket toleranta så det gör inte så mycket om något blir lite fel s.a.s. :-)

På dessa sidor hade jag tänkt skriva lite om grundläggande webteknik, och ge en enkel guide till hur man gör en hemsida mm. Dock utan någon ambition att vara heltäckande eller perfekt.